Ibland blir det bara så där fantastiskt vackert att man tappar andan. Så där när allt kaos ändå blir perfekt på något sätt. Tro inte att det gick som en dans utan en hel del hinder på vägen, precis som livet. Det blåste ibland, och det regnade ibland. Och lite då och då trampade jag på lite koskit. Men mitt i allt det här så lyste kärleken och den värmde mig en vacker höstkväll i en kohage någonstans i Sverige.
